Vissa människor anser att GT: s Gud är en vredens och hämndens Gud och NT:s Gud ses som en kärleksfull Gud. Detta synsätt motsägs med lätthet av följande två uttalanden från GT och NT. I Jeremia 31: 3 säger Gud:

”Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: ’Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd bli kvar över dig’ ”,

och i NT läser vi i Hebreerbrevet 10:31

”Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.”

Gud är en vredens Gud när han konfronterar synd, och en kärleksfull Gud när han möter den ångerfulle. Vi finner detta vittnesbörd i både GT och NT, eftersom Gud alltid är densamme. Han

”som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker” (Jak 1:17),

Likaledes förändras aldrig Guds Son:

”Jesus Kristus är densamme igår och idag och i evighet” (Hebr 13:8)

Skriften är full av exempel som visar på hur å ena sidan Herren fördömer människors synd och å andra sidan hur han skyddar sina barn.

Under syndafloden drunknade hela mänskligheten utanför arken på grund av sin ondska, och endast åtta personer räddades. På liknande sätt kommer majoriteten av mänskligheten att förgås under den slutliga domen, eftersom de vandrat på den breda vägen som leder till fördärvet (Matt 7: 13-14). Gud gav det utlovade landet i händerna på sin nation Israel, men under uttåget ur Egypten angrep amalekiterna de israeliter som blev efter. I 5Mos 25:17-19 tillkännager Gud att amalekiterna kommer att utplånas, vilket senare skedde genom Saul på Herrens befallning (1Sam 15: 3). Under NT-tid dödades Ananias och Safira av Gud eftersom de inte berättade hela sanningen (Apg 5:1-11). Dessa exempel lär oss att Gud ser synd i ett allvarligare ljus än vi tror. Även i det har Gud aldrig förändrats. Han hatar all synd och han kommer att döma varje illgärning. Han kan förstöra hela nationer ännu idag. Tyskland har till exempel syndat mot Gud på ett särskilt allvarligt sätt då man utrotade en stor del av det judiska folket, och därmed försökte förhindra landet Israel att komma till. Uppdelningen av Tyskland under 40 år och förlusten av de östra delarna är en uppenbar straffdom. Gud kunde ha förstört hela nationen, men hans barmhärtighet var så stor att han inte gjorde det, möjligen på grund av de troende som fortfarande fanns. Sodom och Gomorra skulle inte ha förstörts om där hade funnits minst tio rättfärdiga män (1 Mos 18:32). Om dom inte verkställs omedelbart, beror det på Guds nåd.  Men den tiden kommer, då alla måste redogöra för sina liv, troende (2 Kor 5:10) såväl som icke-troende (Hebr 9:27; Upp 20: 11-15).