Förutsägelsen om Jesu ankomst till denna värld är en del av det mest övertygande profetiska uttalandet i Bibeln. GT profeterar utförligt om Hans födelseort (Mika 5:1, Lukas 2:4), Hans stamtavla (2 Sam 7:16, Matt 1:1-17), Hans fader-son relation med Gud (Ps 2: 7; 2 Sam 7:14, Hebr 1:5) parallellt med den till människan (Dan7:13, Luk 21:27), Hans tjänst (Jes 42:7, Joh 9), anledningen till Hans uppdrag (Jes 53:4-5, Mark 10:45), förräderiet för 30 silverpengar (Sak 11:12) Matt 26:15), Hans lidande och död på korset (Ps 22, Luk 24:26) och Hans uppståndelse (Hos 6:2, Luk 24:46).

Det anmärkningsvärda intervallet på 400 år mellan den sista boken i GT och början av berättelsen i NT skänker en särskilt imponerande betydelse till de uppfyllda profetiorna om Kristus i samband med den ovan ställda frågan. Det finns också utombibliska källor som vittnar om Jesu liv, till exempel den romerske historikern Tacitus, den romerske hovmannen Suetonius (under kejsar Hadrianus), den romerske guvernören av Bithynien i Mindre Asien, Thallus, och andra. Låt mig som ännu ett exempel citera den välkände judiske historikern Flavius Josephus (född 37 e.Kr.):”

Ungefär vid denna tid fanns där en viss Jesus, en klok man, om det kan vara tillbörligt att  kalla honom för en man, för han var en som gjorde underbara verk, en lärare för sådana  som tar emot sanningen med glädje. Han drog till sig både många av judarna och många av hedningarna. Han var Kristus. Och när Pilatus, på förslag av de främsta männen bland oss, hade dömt honom till korset, så övergavs Han inte av dem som älskat honom alltsedan början. Och  på den tredje dagen uppenbarade Han sig levande för dem; så som de gudomliga profeterna hade förutsagt. Detta och mycket mer gick i uppfyllelse. Och den kristna stammen, så namngiven efter honom, är ännu i denna dag inte utrotad.” (’Antiquities of the Jews’, Volume II, p 412; Oxford, printed by D. A. Talboys, 1839).

Gud själv bekräftar att Jesus är hans son (under dopet: Matt 3:17; på förklaringsberget: Markus 9: 7) och ängeln tillkännager vid hans födelse att han är Son till den Högste (Luk 1:32). Herren Jesus bekänner sig vara Guds son under rättegången inför Sanhedrin, det högsta lagstiftande rådet och den högsta religiösa och sekulära domstolen i Israel, sammansatt av överstepräster, äldste och laglärare, under ledning av översteprästen Kaifas (Matt 26: 63-64; Mark 14: 61-62; Luk 22:70). Flera andra män och kvinnor intygar också att Jesus är Guds son:

• Petrus: ”Du är Kristus, den levande Gudens son” (Matt 16:16)
• Johannes: ”Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud” (1 Joh 4:15)
• Paulus: ” Och det liv jag nu lever …, det lever jag i tron på Guds Son” (Gal 2:20)
• Martha: ”Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen” (Joh 11:27)
• Nathanael: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!” (Joh 1:49)
• Den romerska centurionen: ”Den mannen var verkligen Guds Son!” (Matt 27:54),
• Den etiopiske hovmannen: ”Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son” (Apg 8:37)

Djävulen vet också om släktskapet mellan Gud, Fadern och Jesus Kristus, Sonen (Matt 4: 3,6). Och demonerna måste erkänna honom som Guds Son (Matt 8:29). Fariséerna och översteprästerna tog mycket illa vid sig av det faktum att Jesus är Guds Son (Markus 14: 53-65) så också den uppeggade folkhopen. (Joh 19: 7). För judarna och muslimerna är Jesus idag fortfarande en tagg i köttet. Han kunde dock inte vara vår Frälsare och Förlossare om han bara var en ”bror” (Shalom ben Chorin), ”Son bland söner” (den tyska teologen Heinz Zahrnt), en gudsman eller en reformator. Han är vår Frälsare och Förlossare eftersom han verkligen är den levande Gudens Son (Matt 16:16).